Man står för många utmaningar när man väljer att dela sitt liv med en annan människa.
När kärleksruset falnat och vardagen tagit över upptäcker man fler och fler sidor hos den andra som man inte sett förut eller kanske tyckt varit charmiga skavanker i den andres vackra själ. De blir irritationsmoment som växer när humöret inte är på topp, stressen hotar att bryta ner en eller man har en särdeles dålig dag.
Det är då faran är som störst att man häver ur sig saker som man ångrar.
Skadan är skedd. Såret finns där och behöver tid att läkas. Kanske lämnar det ett efter sig ett ärr som påminnelse.
Den stora utmaningen i dessa stunder är att hålla ett fast grepp om självbehärskningen.

När vi är pressade och för mycket har gått oss emot så är frustrationsnivån hög.
Frustration kommer av grusade förhoppningar. Förhoppningar om att det skulle blivit på ett annat sätt. När våra förhoppningar inte infrias så vill vi gärna hitta någon som sett till att det inte blev som det var tänkt. En syndabock helt enkelt. Vi vill alltså förlägga orsaken till sakernas tillstånd utanför oss själva och göra oss till offer för omständigheterna.
Det var där fällan slog till. När vi ville bli offer. Ett offer har nämligen inget med att göra hur saker och ting utvecklar sig. Det är bara drabbat av det som sker. Och det måste ju vara en fruktansvärt frustrerande situation. Att inte kunna ha inflytande över sin egen situation.

Men det kanske är så att vi inte har något inflytande över vår situation. Om det är så eller ej är en filosofisk fråga.
Frågan som återstår är då vad vi kan göra.
Svaret är helt enkelt att vi kan förhålla oss till det som sker på ett sätt som är hälsosamt för oss. Som i längden gagnar oss själva och vår omgivning.
Detta förhållningssätt finns beskrivet i följande versrader.

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Dessa kloka ord kallas ibland Sinnesrobönen och tillskrivs ofta den helige Fransicus eller teologen och prästen Reinhold Niebuhr.

Utmaningen ligger i att använda våra förmåga till acceptans, förändring och förstånd för att älska sin partner när han/hon förtjänat det som minst. Det är ju då han/hon behöver det som mest.