Skämmas för sin skuld? Inte alltid.
Man borde skämmas!
I varje fall om man inte kan skilja på vad som är lämpligt och vad som inte är lämpligt.
Vad gör du när du till exempel kommer för sent till ett möte med din älskade?
Letar efter en hållbar förklaring. Troligtvis.
Skyller ifrån dig på trafiken, chefen, grannen eller allmänt läge i världen? Oftast.
Låtsas som ingenting? Det händer det med.
Hur vi än hanterar våra misstag och snedsteg så kommer vi inte undan det faktum att vi har klantat oss. Och för det borde vi skämmas.
Denna skam är bara sund då den visar att vi har en känsla för vad som är lämpligt eller inte lämpligt. Att till exempel inte följa överenskommelser är inte lämpligt.
Förklaringar om varför du klantat dig kan aldrig frånta dig ditt ansvar för det du gjort. Möjligtvis förklara varför.
Förmågan att känna skam har vi fått som en vägledning i vår samvaro med andra människor. Den signalerar vad som är lämpligt och inte lämpligt i olika sammanhang. När vi känner skam så har vi förmodligen inte respekterat en annan människas gräns.
Att kunna känna och respektera gränser är en viktig förmåga i alla relationer.
Men att känna skam kan vara smärtsamt. Det påminner oss om alla gånger vi blivit skambelagda för att vi gjorde fel eller inte passade osv. Den leder till osund skam. ( se artikel i arkivet om denna skam: Skammens rodnad ).
Svårigheten är att skilja ut den sunda skammen från den osunda skammen.
Osund skam är oftast relaterad till:
Sex, jag vill saker som går utanför missionärsställningen, men inte skadar någon annan. Grundar sig oftast i grumliga religiösa, ärvda föreställningar.
Min kropp, jag tycker att jag är ful, för fet, för smal, har för lite muskler, för mycket rumpa, för lite hår. Överhuvudtaget borde se ut på något annat sätt.
Mina åsikter, jag tycker olämpliga saker. Vi lever i en ett land med åsiktsfrihet. Därmed är det förvisso inte alltid lämpligt att framföra dom.
Mina känslor, jag skäms för att jag känner så här. Dock är det inte alltid rätt att ge känslan sitt uttryck.
Den sunda skammen är ett tecken på att man är en mogen och någorlunda vuxen människa. Den skall man vara rädd om.
Har du gjort bort dig inför din älskade så får man stå sitt kast. Och det försvinner inte bara för att hon / han förlåter dig.
Det ansvarsfullaste du kan göra är att be om ursäkt och se till att aldrig upprepa misstaget eller klantigheten igen.
Att vi känner skam är inget att skämmas för.
Letar efter en hållbar förklaring. Troligtvis.
Skyller ifrån dig på trafiken, chefen, grannen eller allmänt läge i världen? Oftast.
Låtsas som ingenting? Det händer det med.
Hur vi än hanterar våra misstag och snedsteg så kommer vi inte undan det faktum att vi har klantat oss. Och för det borde vi skämmas.
Denna skam är bara sund då den visar att vi har en känsla för vad som är lämpligt eller inte lämpligt. Att till exempel inte följa överenskommelser är inte lämpligt.
Förklaringar om varför du klantat dig kan aldrig frånta dig ditt ansvar för det du gjort. Möjligtvis förklara varför.
Förmågan att känna skam har vi fått som en vägledning i vår samvaro med andra människor. Den signalerar vad som är lämpligt och inte lämpligt i olika sammanhang. När vi känner skam så har vi förmodligen inte respekterat en annan människas gräns.
Att kunna känna och respektera gränser är en viktig förmåga i alla relationer.
Men att känna skam kan vara smärtsamt. Det påminner oss om alla gånger vi blivit skambelagda för att vi gjorde fel eller inte passade osv. Den leder till osund skam. ( se artikel i arkivet om denna skam: Skammens rodnad ).
Svårigheten är att skilja ut den sunda skammen från den osunda skammen.
Osund skam är oftast relaterad till:
Sex, jag vill saker som går utanför missionärsställningen, men inte skadar någon annan. Grundar sig oftast i grumliga religiösa, ärvda föreställningar.
Min kropp, jag tycker att jag är ful, för fet, för smal, har för lite muskler, för mycket rumpa, för lite hår. Överhuvudtaget borde se ut på något annat sätt.
Mina åsikter, jag tycker olämpliga saker. Vi lever i en ett land med åsiktsfrihet. Därmed är det förvisso inte alltid lämpligt att framföra dom.
Mina känslor, jag skäms för att jag känner så här. Dock är det inte alltid rätt att ge känslan sitt uttryck.
Den sunda skammen är ett tecken på att man är en mogen och någorlunda vuxen människa. Den skall man vara rädd om.
Har du gjort bort dig inför din älskade så får man stå sitt kast. Och det försvinner inte bara för att hon / han förlåter dig.
Det ansvarsfullaste du kan göra är att be om ursäkt och se till att aldrig upprepa misstaget eller klantigheten igen.
Att vi känner skam är inget att skämmas för.
Publicerad 2008-12-16 av Robert Seton med internt id 119.
Artikeln är okommenterad.
Artikeln är okommenterad.