Denna fråga upptar många som ser sina vänner gå skilda vägar efter ett kortare eller längre äktenskap. Svaret på frågan är naturligtvis lika komplext och individuellt som alla relationer är. Ett svar står ändå att söka i andra ändan av frågeställningen; varför gifter man sig?

Alla mänskor gifter sig för att det förväntas tillföra något i livet. Något skall förändras och bli bättre. Kanske tillföra något som jag saknar i mitt nuvarande liv. Kanske ge mig något jag tror jag inte kan få på annat sätt, till exempel trygghet, uppskattning, samvaro, en roll eller funktion som man eller hustru eller uppnå den stora livstillfredställelsen. Troligtvis är man inte medveten om eller har formulerat detta för sig själv utan man tänker mer i termer om tradition, manifistera relationen, lycka etc. Det ligger alltså många omedvetna förväntningar och lurar under ytan. Förväntningar som jag inte är medveten om och som jag hoppas att den andre skall uppfylla eller vi tillsammans skall kunna uppfylla.

Kanske borde vi vara noggrannare med att undersöka varför vi skall gifta oss med varandra. Särskilt om man betraktar texten som läses under vigselakten –” till döden skiljer oss åt”. Man gör alltså ett livsval för hela sin egen framtid.

När sedan bröllopet är över börjar renoveringsarbetet. Den andre skall styras och formas så att mina förväntningar kan uppnås. Genom förhandlingar, manipulation, bestraffning, kritik, kanske hot etc. söker man forma den andre så att han/hon inte stör mig, sårar mig, straffar mig eller får mig att må dåligt. Denna onda cirkel leder ofelbart till att den ena parten så småningom inte orkar längre, tröttnar och ger upp. Skiljer sig och letar efter en ny partner.

Alla skilsmässor har två saker gemensamt:
Grusade förhoppningar och en part eller båda har gett upp hoppet att den andre skall ändra sig.
Två grundfel som de flesta begår och en del aldrig lyckas rätta till.
Man har låtit sig styras av omedvetna förväntningar och man har försökt att förändra sin partner.

Hur kan vi då undvika dessa faror?
Om man inte kan förändra sin partner så kan man ändra sig själv. Arbeta för att man skall utvecklas och bli klokare. Med en partner har man den bästa utgångspunkten för det arbetet. I sin partner får man en direkt spegel på sig själv. Det viktiga är att förstå att allt jag reagerar på hos min partner säger något om mig själv. Man vänder uppmärksamheten inåt och ställa sig frågfor som: hur kan det komma sig att jag reagerar så här, vad är det som väcks i mig när min partner gör så där? Man vänder alltså fokus till sig själv i stället för att ägna sig så mycket åt sin partners fel och brister.
Det andra man kan kan göra är att uttnyttja intimitet, förtrolighet och närhet som finns emellan sig själv och partnern till att prata om saker som är svårt: Vad kan hända i äktenskapet, vilka svårigheter kan vi råka ut för, vad händer om någon av oss träffar någon annan?
Man kan inte förbereda sig för allt men genom att prata mycket om svåra saker lär vi oss att hantera dom – prata om dom, vilket hjälper oss när man väl möter dom. Svårigheter är obehagliga att prata om men är än värre när vi väl sitter i dom.
Det tredje man kan göra är att komma ihåg att man aldrig vet vad som händer. Att påminna sig själv om det skapar så småningom en självtillit och en inre trygghet vilket gör att man inte behöver hänga upp tryggheten på yttre ting och omständigheter.

Slutligen kan det vara bra att inse att det är svårt att leva med en annan människa som ibland gör en besviken och sårar en. Men det finns ju bara den sortens människor.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Skriv till oss du också: klicka här