Ideer och föreställningar ger upphov till förhoppningar och förväntningar.
Om du tycker att din arbetskamrat är glad jämt så förväntar du dig att hon skall le, skratta och skämta då du träffar henne.
Om du anser att du och din parter är kära så har du förhoppningar om att ni skall träffas ofta.
Den ide eller uppfattning du har om den andre och om "oss" – dvs det vi har ihop, gör att du hoppas på en massa saker och inte minst förväntar dig en massa saker av den andre.
Om ni är gifta med varandra så förväntar du dig att din man/fru skall uppföra sig så som du tycker att man skall göra när man är gift. För dig är det självklart.
Men när han/hon inte gör det så blir du besviken.

Men var kommer alla förhoppningar och förväntningar ifrån? De uppstår väl inte bara ur tomma intet? frågar sig vän av ordning.
De kommer ur tre källor:

1) Längtan. Du längtar efter något. Du önskar att något skall ske som är bra. Och den här personen skall ge dig det. För det känns så bra med den här personen. Eller vi är ihop och därför… Vi älskar varandra därför kommer han/hon förstå mig och ge mig det jag längtar efter…

2) Vanor. Vi har ju alltid gjort så här. Vi har ju aldrig gjort så här. Så här brukar vi alltid göra. Etc. Jag äter alltid ett äpple till frukosten. Du dricker aldrig ditt kaffe med mjölk. Faktum är att uppåt nittioprocent av allt vi säger, gör, tänker och känner är vanestyrt.

3) Traditioner. På torsdagar äter man ärtsoppa i den här familjen. Jag firar högtidsdagar med tårta och sång. Vi har alltid skrivit julklappsrim. Andra advent tänder vi två ljus.

När det inte blir som du tänkt, trott, förväntat dig eller hoppats på, så är det lätt att bli besviken. Då ligger det nära till hands att hitta någon som är orsaken till att du är besviken, som alltså har gjort dig besviken. Och så kan du vara sur på honom/henne för det är ju hans/hennes fel att det inte blev så. Därmed har du rätt att vara sur, för du är oskyldig.
Hoppsan så det blev.
Men kom ihåg att det är dina förhoppningar och förväntningar. Ingen annan människa har skyldighet att leva upp till dom.

Besvikelser är bra att ha. Dom kan lära oss om vilka förväntningar vi bär på. Tittar vi lite djupare så kan vi förstå vad vi längtar efter och hur vanor och traditioner styr oss.