De flesta håller nog med om att ordet kritik är negativt laddat. Så när vi skall ge eller få kritik är rör det sig alltid om att man skall få höra något negativt eller säga något negativt om den andre. Men det finns ju positiv kritik, hävdar vän av ordning. Nej det finns inte. Det heter beröm.

Kritiken grundar sig sig i jämförelse. Du är sämre än jag. Du gör fel. Jag gör rätt. Du är elak (åtminstone elakare än jag) osv.
Vi skyddar oss själva genom att kritisera. Om du, dom andra eller dina släktingar är så dåliga, fel, elaka osv då är jag i alla fall inte så dålig, fel, elak etc, så jag behöver inte ändra på mig eller tänka på vad jag gör.

När vi kritiserar så sätter vi oss över den andraoch gör oss till domare, som om vi vet vad som är bra, rätt, gott och vad du borde göra så att du och alla andra skulle få det bättre.
Hur kan vi veta det? När vi inte ens kan reda ut vårt eget elände och styra upp våra egna liv så att vi blir lyckliga eller vad vi nu strävar efter.
Så istället för att titta djupt i mitt eget liv och se vad jag ställer i vägen för mig själv så att jag inte får det jag vill ha, så kritiserar jag andra och främst min partner.
Hon/han borde göra på något annat sätt, vara på något annat sätt så skulle jag må bra, mitt liv skulle te sig mer tillfredställande etc.

När vi håller på så här så håller vi fast varandra i en ond cirkel av känslan av otillräcklighet och dåligt samvete. Tankarna kretsar ständigt kring "jag borde ändra mig, jag borde nog skärpa mig, det ligger säkert något i vad han/hon säger". Vi får bara paus när vi går samman med vår partner och pratar skit om grannen, släktingar och någon syndabock eller vältrar oss i vämjelse över någon offentlig person, politiker, bankdirektör, kommunaltjänsteman, granne eller arbetskamrat.


Kritik är något vi har fått för oss att man "har rätt" att ge och man faktiskt skall lära sig tåla.
Men så är det inte, vilket framgår av ovanstående.

Hur skall man då kunna förmedla till sin partner det man tycker?
Några saker skall man alltid fundera över när det gäller att förmedla sina åsikter om sin partner till sin partner.

Vad vill jag att han/hon skall gör med informationen?
Är det troligt att han/hon gör det?
För vems skull gör jag det?
Har det hänt tidigare att han/hon ändrat sig, utifrån det jag sagt?

Och det enklaste är att helt enkelt fråga sin partner: Vill du veta vad jag tycker? Och naturligtvis respektera det svar som min partner ger.