Att bygga upp förtroende för någon – sin älskade till exempel – är en lång process. Och när vi har förtroende så kan vi lita på honom/henne. Min älskade känns pålitlig.
Med det följer att jag har kontroll på honom/henne. Med kontroll följer en känsla av trygghet. Jag kommer inte att råka ut för några överraskningar. I varje fall inte några som är obehagliga.
Kanske är det därför vi trygghetsnarkomaner investerar så mycket i tryggheten.
Kanske är det därför vi inte gillar att bli störda. Inte ens störda så att vi får möjlighet att uppleva något nytt fantastiskt.
"Man vet vad man har men man vet inte vad man får".
Men man vill ha det perfekta förhållandet.

Perfekta förhållandet?
Det som är perfekt är ju slutgiltigt. Kan inte bli mer. Kan inte vara annorlunda. Varken kan eller behöver förändras i någon riktning. Är det verkligen eftersträvansvärt? Är något som är i perfekt ordning verkligen intressant? Är det det som skulle – om vi nu någonsin kom dit – ge oss den slutliga tryggheten, så att man totalt kan lita på sin partner i alla lägen? Och inte minst sig själv.
Handen på samvetet – hur kul skulle det vara?

Att lita på någon och därmed ha förtroende för någon innebär egentligen att vi litar på oss själva. Att vi har förtroende för oss själva. Självförtroende alltså. Att vi tror oss om att kunna hantera de känslor och upplevelser vi står inför när något oförutsett inträffar.

Vill man ha det roligare, handlar det alltså inte om att ha kontroll utan tvärt om. Att inte ha kontroll. Utmana tryggheten. Att veta att man inte kan förutsäga vad som kommer att hända, vad min älskade gör eller tycker och att inte veta riktigt hur jag skall reagera. Men, att vara i den förvissningen att jag kommer att klara av det. Det kanske blir jobbigt. Kanske till och med smärtsamt. Kanske hysteriskt roligt. I alla fall okänt.
Och om jag inte har resurser att klara av det så kommer jag på något sätt att finna resurserna.

Så vad krävs för att ta risken och tassa ut i otryggheten ibland?
Mod är en bra sak.
Med en smula mod kan vi börja testa nya saker, säga vad vi verkligen tycker där vi vanligtvis inte brukar det och säga nej till saker vi egentligen inte vill.
Mod behövs för att röra om i grytan.
Mod behövs för att ta ett nytt steg framåt.
Mod behövs för att vilja bli störd.
Mod behövs för att lita på sig själv.