Vi människor har utrustats med förmågan att kommunicera med varandra verbalt. Språket är egentligen inget annat än ett antal ljudkombinationer , vars betydelse vi kommit överens om och vad de står för. Vilka kombinationer som betyder vad beror på vilket språk och vilken dialekt du talar och i vilken kulturkrets du rör dig.. De flesta människor kan också prata, d.v.s. uttrycka sig med ord. Så långt är vi nog alla överens.

Den stora frågan är vad vi pratar om. Vissa saker, har man fått lära sig, skall man överhuvudtaget inte prata om. Andra skall man prata om på ett speciellt sätt. Allt detta begränsar vår förmåga att verkligen formulera det som är viktigt för oss att förstå av det jag ser, upplever och känner. Har du aldrig tillåtits, eller starkt begränsats, att prata om det som du upplever, formulera dina känslor i ord, inte uppmuntrats att beskriva vad du ser där du växte upp så har får du svårt att göra det i framtiden.

Vad pratade du/ni om i familjen? Vad fick du/ni prata om i familjen? Vad fick du/ni inte prata om i familjen? Fanns det någon som var förbjuden att prata om eller något som det var förbjudet att tala om? Vad ville du prata om i familjen?
Detta avspeglar sig i ditt liv i allmänhet och i parförhållandet i synnerhet. Det styr i hög grad vad du pratar om med din partner.

När du går över gränsen till det "förbjudna samtalet", då du verkligen börjar prata om det som du bär på, är det som att släppa ut spökena ur garderoben. Dom försvinner i ljuset.
Det första steget är att ta reda på vad som är viktigt att prata om för dig. Kanske bara att säga och formulera. Som du längtar efter att uttrycka. Kanske en saknad, en önskan du bär, något du bara funderar över eller kanske något som bekymrar dig.

Denna veckas uppgift: Vad behöver du/ längtar du efter att prata om, med vem?
Reflektera över detta, låt frågan vara med dig hela veckan.