Blir man ihop så följer svärföräldrarna med på köpet. Det räcker inte att förhålla sig bara till sin partner. Förr elller senare skall vi hitta en relation till partnerns föräldrar. Och syskon. Och släkt i övrigt.

Det första som sker när man etablerar sitt parföhållande är att man byter allians från den med föräldrarna till den med sin partner. Denna ibland smärtsamma process kan underlättas eller försvåras beroende på föräldrarnas förmåga att hålla fingrarna borta från sitt barns val av partner och hur han/hon vill hantera den relationen. Ett exempel på att som förälder hålla sig ifrån sonens/dottern relation är att bara ge råd när han/hon så önskar det. Kan vara nog så svårt om man anser sig veta bäst vad som är bra för barnet.
Många svärföräldrars största problem är att de omedvetet eller medvetet upplever att den nya partnern tagit barnet ifrån dom. Vilket på sätt och vis är riktigt. Det försvårar föräldrarnas förmåga att acceptera sin svärson eller svärdotter.

Mot bakgrund av det ovansagda kan man vaska fram Den Stora Nyckeln, vad gäller förhållandet till sina svärföräldrar.
Den handlar om ett par saker:
När man etablerat förhållandet skall man inse att man bytt allians. Det är hälsosamt och hjälper att dra gränser och få stöd av sin partner i gränsdragningen. Det handlar inte om en allians MOT någon utan FÖR oss och vår blivande familj.
Det andra är att stå vid denna allians då den testas, vilket tveklöst kommer att ske.

Naturligtvis finns det alltid mer djupliggande orsaker till varför förhållanden blir komplicerade och ibland svåra att hanskas med. Gamla osorterade oförrätter, traumatiska händelser, sådant som ligger inkapslat i de inblandade personernas historia och kommer upp och påverkara i detta sammanhang. Historien kan vi inte ändra på men vi kan utforska den, lära känna den, försonas och därigenom förhålla oss på ett mer konstruktivt sätt till det vi bär med oss i vår egen ryggsäck. Så blir vi bättre föräldrar, svärföräldrar och partners.