En man gick omkring i en köpcenter. Efter en stund satte han sig på ett kafé mitt bland alla glittrande butiker som försökte överträffa varandra med frestande erbjudanden och attraktiva varor. Skyltningen i gallerian och i varje butik var ordnat så att ljuset föll på de mest glittriga och glansiga varorna för att de skulle framstå som frestande och förföriska. Allt för att väcka kundernas habegär och konsumtionslust. Varje vara tycktes bära med sig ett löfte om tillfredställelse och salighet.
Mannen kände sig utmattad och håglös. Han hade varit i gallerian flera gånger och sökt.
Expediten på kaféet som hade sett honom vid flera tillfällen tog mod till sig och frågade varför han var så bedrövad.
– Jag har letat ett tag nu men inte hittat något, svarade han.
– Jaha, svarade expediten. Men här finns ju så mycket fina saker.
–Ja jag vet det. Jag tänkte återfinna en sak som jag tappat men hittar det inte. Den liksom föll av mig, för ett tag sedan.
– Men var tappade du den då, undrade expediten. Hon ville inte fråga vad han tappat. Hon hade en känsla av att det var personligt och kanske känsligt.
– Hemma på gården tror jag, svarade mannen.
– Men har du inte hittat den där då?
– Nej jag har inte letat där.
Expediten blev förbryllad. Mannen såg det. Han kände sig än mer eländig och tyckte att han borde förklara sig.
– Det är mycket ljusare här så det är lättare att leta. Och det är ju här man skall leta, väl?
Expediten kunde inte hålla sin nyfikenhet i styr längre så hon frågade.
– Vad är det du tappat?
– Glädjen och lyckan, svarade han.